Syrgashalten anger den mängd syrgas som finns löst i vattnet och den tillförs via luften. I rinnande vatten sker bäst syresättning på forssträckor; i grunda sjöar sker den främst genom vågrörelser och i djupare sjöar i samband med att sjöarna omblandas vår och höst. I Fyrisån finns en del mindre forsar som har stor betydelse för vattnets syresättning, eftersom ån i allmänhet har ett långsamt flöde. Syrgas kan även tillföras från vattenväxter, eftersom syrgas bildas och frigörs i samband med fotosyntesen. Döda växter å andra sidan förbrukar syre, eftersom nedbrytning av växtmaterial är en syretärande (mikrobiell) process. Syretärande ämnen är halten av syreförbrukande ämnen, dvs hur mycket organiskt material (TOC) som vattnet innehåller. Den redovisas för att komplettera karaktäriseringen av syretillståndet.
Vattnets syretillstånd är precis som för landlevande organismer avgörande för växter och djur i vattnet. Många insekter lever ett eller flera år i vattnet som sländlarver och omvandlas först på ”sluttampen av sina liv” till flygande insekter. I vattendragen är sländlarverna en mycket viktig föda för många fiskarter men även för vissa fågelarter, tex. strömstaren. Korta perioder av låga syrehalter, t ex i samband med ett tillfälligt utsläpp, kan leda till att larverna kvävs och händelser av sådant slag påverkar därför hela näringsväven. Syretillståndet varierar främst beroende på vattnets produktionskapacitet och tillförseln av organiskt material från till exempel avloppsvatten. Det sistnämnda orsakade omfattande problem i Fyrisån och många andra vattendrag i Sverige under 50-talet, vilket föranledde att flera avloppsreningsverk uppfördes och att befintliga verk utrustades med förbättrad reningsteknik. Organiskt material tillförs dessutom naturligt från omgivande marker i form av humusämnen (se Ljusförhållanden). Syretärande ämnen används för att komplettera karaktäriseringen av syretillståndet. Uppgifter om enbart syrgassituationen kan ge en missvisande bild i rinnande vatten på grund av variationer i syretillförsel och organisk belastning. Därför beaktas dessutom förekomsten av syretärande ämnen, dvs. vattnets innehåll av syreförbrukande ämnen. Den beräknas genom att mäta vattnets permanganattal (CODMn) som sedan divideras med 3,95.